Lillebror har blivit “allergisk” mot sin mat. Klåda, plitor, diarré och matvägran. Selektiv matvägran talar vi om. Den lille tallen Och jag behövde verkligen ett problem till att lösa. Det är iofs lättare att ta när det gäller ”barnen”. Man vill ju inte att dom små ska må illa.

Nu blir det ris och kokt kyckling i några dagar och sedan nytt foder. Har inte bestämt ännu vilket jag ska testa.

Hoppas det blir bättre med hans lilla mage snart!

Igår jobbade jag fem timmar för andra gången denna omgången - om några veckor (förutsatt att allt går bra) så kommer jag inte att kunna hålla räkningen på vilken dag i ordningen det är. Det är nu i början som man riktigt känner att varje dag jag klarar av är en bedrift i sig.

När jag kom hem igår blev det en lång vilopaus igen. Det går inte annars. På kvällen hade jag så ont att jag fick ta morfin - det gör ont på ett dagarna-före-blödning-sätt så det är väl det som är på gång. Lucky me!

Idag blev det sovmorgon. Kollade på Barnaby igår kväll (älskar den deckaren). Dom hade ju senarelagt det esom det var sport, som vanligt. Glad överraskning att dom inte hoppat över det helt iofs. Med alla sportkanaler som finns idag - varför måste dom göra så?!! Det övergår mitt förstånd. Men jag är ju inte direkt någon sportfantast heller. Hade jag varit det hade jag väl varit ganska nöjd.

Alltså kom jag i säng först vid halv ett - hundarna ska ju ut och alla “barnen” ska nattas på sitt sätt - och idag gick jag inte upp förrän kvart i tio. Skönt! Hundarna har vant sig vid mitt schema och sover precis lika länge som jag. Det är Buster som väcker mig när han behöver ut och kissa. Vi har flyttat fram schemat några timmar - utom dom dagar jag jobbar, då går vi upp sex så att vi hinner ut ordentligt. Dom är ju ensamma i över fem timmar sedan.

Nästa vecka ska jag kanske ta med Lillebror till jobbet igen. Han behöver lite social träning - det är ju fyra månader som gått då vi bara varit hemmavid. Det märks på honom - han är en apa just nu.

Jag undrar hur dom tänker på kirurgen. Min läkare skickade akutremiss till dom för en månad sedan - cirka - esom tarmarna lossnat igen,  och så får jag ett brev där det står att “eftersom du har valt att stå utanför vårdgarantin, är din väntetid beräknad till sex månader”.

Hmmmm - när valde jag det tro? Tvärtom brukar jag ju alltid stå på deras återbudslistor. Och varför i hela fridens namn skulle jag välja bort tre månaders regeln om min läkare skickar en akutremiss? Betyder inte akut brådskande/med förtur längre?

Min läkare fick också en kopia på brevet och ringde mig direkt, fly förbannad, och sa att hon skulle fixa detta.

I förra veckan fick jag så en kallelse - till den 28/7 - alltså om en vecka. Fantastiskt, eller hur!??! Dom fick säkert ett återbud.

Taskigt att jag inte blöder just nu - men det hinner ju ändra sig på en vecka iofs.

Annars kämpar jag på med näringsdryckerna och allt det andra. Som vanligt.

I fredags var jag till veterinären med Gosan och gänget. Vaccination nr 1 (nio veckor) och så passade jag på att utnyttja dom till att hjälpa mig med avmaskningsmedlet. Det är lite knivigt att själv få i fem illbattingar maskmedel nu när klorna har växt så…

Dom skötte sig perfekt och var hur duktiga som helst! Dom tyckte det var helt ok att få komma ut ur buren och bli beundrade av alla på veterinärstationen. Det var bara lilla Tigris som sa vad hon tyckte om sprutan - ja och så Gosan då förstås, det var inte populärt alls. Gosa med veterinären och sköterskan gick däremot bättre

Jag har ingen våg hemma och jag har undrat så vad dom väger dom små. Det ser ut som om dom väger ca ett halvt kilo - tyckte jag iaf efter att ha vägt dom mot ett halvt kilo köttfärs. Veterinären tog med sig Lakrits ut för att väga honom - han är ju minst av alla, så man iaf vet minimumvikt på dom. ETT KILO!!! Oscar väger över två kilo i så fall - han är jättestor. Det är inte klokt! Och jag som tyckte att Lakrits var undernärd. Nu visade det sig att det är dom andra som väger lite för mycket - Lakrits är perfekt i kroppen  Det var skönt att få höra att alla är ok och att hjärta och lungor låter bra på allihop.

Nästa vecka är det vaccination nr 2 (elva veckor) och sedan är dom klara att flytta

Var på jobbet i torsdags mellan 8 och 13 - ungefär. Det gick någorlunda bra - det är jobbigt att gå och ha ont hela tiden och försöka dölja det samtidigt som man ska jobba - men det gick, tror jag…

Sov i tre timmar när jag kom hem. Totalt utpumpad på krafter och med fruktansvärda smärtor. Måste ändå säga att jag är lite stolt över mig själv som klarade första dagen.

Jag lade upp arbetstiden (10 timmar) på två dagar. Tisdag och torsdag mellan 8 och 13. Det är ingen idé att försöka jobba två timmar varje dag, eller tre och en halv tre dagar i veckan. Man hinner knappt starta datorn innan det är dags att packa ihop igen. Plus att jag på det sättet bara behöver vara stark två dagar i veckan.

Roligt att träffa arbetskamraterna också - det var inte igår direkt. Dom flesta har semester men några är där iaf så att man har någon att prata med i korridoren och vid fikat. Nu röker jag ju inte längre så jag sviker rökarna, tyvärr Men jag kan ju gå med ut ändå - man saknar att prata med dom! Min rumskamrat är där - jättebra, så slipper jag ju också sitta ensam i början. Hon har väl tyckt att det har varit tyst och skönt när jag varit borta - jag pratar dessvärre högt för mig själv ibland

För ovanlighetens skull har jag ont idag - ironisk?? JAG?! Det känns verkligen att tarmarna släppt igen. Jag tar inte morfin eller citodon längre esom jag vant mig av vid dom så nu gäller det att härda ut och ta Ibumetin eller Ipren. Tiparol går iofs bra också. Voltarén får jag inte ta pga hjärtsvikten. Det svåra är att hitta ett läge där det gör mindre ont - oftast fosterställning. 

Det är ett led i reningsprocessen - eller vad man ska kalla det jag håller på med - att bli av med alla jäkla tabletter men var går egentligen gränsen för vad som är uthärdlig smärta och vad som är outhärdlig?! Säg det den som vet…

Förresten verkar det som om aloeveradrickan, gelen och schampot hjälper lite mot mitt eksem - eller vätskefyllda kliande svidande blåsor. Det kanske är för tidigt att säga men jag tror det. Jag har även börjat med kortisonsalva. Jag tror inte det är medicinerna längre utan röda frukter och bär. Nu ser jag ett samband mellan tomater, jordgubbar och eksemet. Jag ska ta bort allt sånt ett tag och se hur det verkar. Taskigt esom jag just nu är inne i en tomatperiod. Tomatsoppa (Keldas), Gazpacho och varm tomatsallad med mozarella är det enda som gäller. Och jordgubbarna från landet därute. Vad ska jag nu leva på? Hmmm - jag vet! Näringsdrycker! *mums*

Nästa fredag ska ungarna vaccineras för första gången, dom blir ju nio veckor på tisdag. Vi beställde tid idag i Ödsmål - Lilla Edet har semester… Sedan ska dom vaccineras en andra gång två veckor senare. Efter det är dom nästan färdiga för “utplacering”. Usch vad ledsamt! Jag kommer att sakna dom

Gosan ska vaccineras också och när hon slutat amma ska hon kastreras. Det blir väl när alla ungarna hämtats och när rötmånaden är över. Tills dess får hon inte gå ut - hon verkar ha börjat löpa nämligen… För min del kunde jag ha kattungar hemma jämt och ständigt, det är helt underbart, men man ska ju hitta bra hem åt alla också! Det är inte lätt.

Nu är fyra stycken “döpta” Sussie (sköldpadd), Tigris (beigebrun), Lakrits (kolsvart) och Oscar (gråvit). Jag kallar dom så iaf - sedan får ju respektive ny ägare döpa om sin ifall dom vill. Den enda som inte har något namn är den lilla svartvita. Det var ju en liten hona!!! Det såg ut som en hane dom första veckorna och jag hade ju döpt henne till Oliver. Nu måste jag tänka om. Det är inte lätt att komma på namn till alla - helst ska det ju finnas ett “s” i namnet också

Tänk om jag hade haft en stor hästgård eller bondgård! Då hade jag behållt alla fem plus Gosan. Då hade det blivit nio katter - Tussan inräknad. Nu blir det max Gosan och två ungar (Tigris och Lakrits?) - tre katter till och sex totalt alltså men allt beror på hur många intresserade Kattslussen har. Mysan och Smulan blir nog inte glada i början. Det tar säkert ett par tre veckor för alla att vänja sig. Sedan är det ju Lillebror… Vi får se hur det går. Han har fullt av småsår runt nosen och halsen för att han inte kan låta Smulan sova i fred i fåtöljen. Hon lappar till honom rejält när han ska froffa henne i rumpan  Buster lärde honom den färdigheten redan som liten *tack Buster!*

Ska se om jag inte kan få fotat lite ikväll så att jag kan lägga ut bilder på ungarna i bloggen.

Trädgården är rena guldgruvan på blommor, frukt och bär av olika slag. Blåbären är enorma och hur söta som helst - konstigt med tanke på att det varit så torrt. Risen är “tyvärr” renplockade av Buster som älskar blåbär  men på vissa ställen där han inte kommer åt, och där dom inte kommer åt att kissa, kan jag gå och äta. Det var ju vi som inhägnade den skogiga delen till hundarna, så dom har ju förtur. Lillebror har inte fattat poängen med att repa själv utan går bredvid mig så att jag ska plocka åt honom. Foxterror på hör nivå.

Jordgubbarna kom trots att jag inte skött landet. Det är ju sååå gott - och jättenyttigt! Körsbär, eller bigarråer (vet ej) i mängder och hallon- och björnbärsrisen är fulla med bär (inte mogna ännu men på gång). Smultronen växer som en stor röd matta i det översta högra hörnet av trädgården - till hundarna esom dom är på kissnivå… Liljekonvalj täcker nästan hela högersidan av trädgården också. Dom luktar ju så gott!

Roligt att kunna gå och äta bär i sin egen trädgård! Nästa år ska jag försöka ha det riktigt fint. Och så vill jag sätta potatis, rödbetor och morötter i landet.

Tyvärr blev det lite fel när vi tog ner vinbärsbuskarna Jag trodde att jag “sparade” svarta buskar men nu visar det sig att dom är röda. Jag vill ju inte ha röda - jag vill ha svarta Det får jag nog plantera själv till nästa år. Och krusbär.

Min läkare ringde mig i tisdags för att tala om hur jag mår. Jag har själv känt att något varit på gång, speciellt yrseln och “sjösjukan”. Kaliumbrist, för lågt HB och för lågt blodsocker. Ny omgång med kalium och för att slippa bli inlagd för blodtransfusion ska vi testa med järntabletter först. Näringsdryckerna ökade hon till nio om dagen. Hela matkällaren är full av lådor. (Brevbäraren var nog lite trött på kånkandet häromdagen för han ställde lådorna ute på förstukvisten ist för att ringa på…) Det köper mig lite tid i “frihet” iaf trots att det kanske inte är det bästa för mig men jag vill inte in igen. Inte just nu. Så är det bara! Nu har min läkare och min SSK semester i fyra veckor så då händer ingenting under den tiden. Jag ska ju dessutom tillbaka till jobbet den 16e på 25%.

Blödningen stannade äntligen av i måndags och det kan ju vara bra. Tre veckor denna gången. Det har blivit så vanligt att jag tycker det är konstigare att inte blöda “…vad är det nu för fel?”.

Sluta röka-projektet går bra. Eller rökuppehållet . Jag tycker snarare att det är skönt att slippa röka än att det är jobbigt att inte göra det. Ett beroende är alltid ett beroende och man blir lugnare av att slippa känna röktvånget. Det är klart att jag ibland skulle velat ha en cigarett - speciellt i början till morgonkaffet - men hittills har jag klarat det. Nu tycker jag tom att det luktar apa när folk röker i min närhet. Tänka sig - jag trodde aldrig att jag skulle kunna vara utan cigaretterna. Tre och en halv månad har gått snart. Alla smaker har blivit starkare och luktsinnet är bättre, vilket iofs inte alltid är så bra Tänk vad pengar jag sparar också - nästan hundra kronor om dagen! Hade jag vetat att det var så här lätt att hålla upp med rökningen hade jag gjort det för länge, länge sedan! Tur i oturen att jag fick lunginflammation i våras. Ibland är det bra att bli sjuk…

Nu har farfar flyttat från sjukhuset till ett korttidsboende! Han är hur pigg som helst och glad och nöjd . Härligt, kanske man vågar slappna av på den fronten nu ett tag då. Han står på kö till en permanent plats efter “rehabiliteringen”. Det vill han själv (sedan flera månader) och jag tror att det blir det bästa för honom. Hoppas bara han hamnar på ett bra boende.